torsdag 31 juli 2008

Sängar är för mesar

Idag har varit en sån där dag igen, en dag när Fred inte riktigt kommer till ro. Vi tror att det beror på värmen. Helst vill han bara äta hela tiden, och när han somnar går det inte att lägga ner honom för då vaknar han inom fem minuter. Sova, det gör man bäst på pappas bröst eller i mammas knä, det där med vagn eller säng är ju helt knasigt.

Men nu ska vi se om vi kan gå och lägga oss för natten, och förhoppningsvis är det lite svalare imorgon.

onsdag 30 juli 2008

Sova sova sova säng säng säng

Fred har en egen säng, fast den används inte så jättemycket än om man ska vara helt ärlig. Men den är jättefin. Eller egentligen är det ingen säng, det är en korg som min mamma har gjort i ordning åt F. Hennes mormor fixade denna korg till henne när hon var liten. Sen dess har en uppsjö av barn legat i den. Nu är det F:s tur. Fast som sagt, han har inte sovit så mycket i den än, han har liksom lyckats hamna mellan mig och L i sängen på natten... men vi får väl se om vi kan slita oss ifrån honom så att han får sova i sin säng på natten också. Nu är det mest på dagarna han sover där.

måndag 28 juli 2008

Barnskrik x tre

Vi har lyckats lokalisera spädbarnsskrik från två andra lägenheter här på gården förresten. Den ena bebisen vet vi att den existerar, för den har vi sett. Den andra har vi bara en misstanke om, vi har bara skriket att gå på, men det lät helt klart som spädbarnsskrik, och inte som "lite större bebis"-skrik.

Vårt spädbarn levererar dock inte särskilt mycket skrik just nu, han har nämligen inte gått upp än:

Dexter

Vi har sen vi kom hem från BB lyckats plöja igenom första säsongen av TV-serien Dexter. Det är rätt gott att sitta i soffan och inte göra något annat än fundera över hur en kille som är seriemördare också kan jobba som kriminaltekniker på polisen. Väldigt skumt, och väldigt bra. Nu är första säsongen slut alltså, och vi ser fram emot säsong två. Men vi har sagt att vi avvaktar lite med den, man ska ju inte överdosera bra grejer heller. Men hur som helst - serien rekommenderas starkt!

Bilden är hämtad från Dexter Official Site.

söndag 27 juli 2008

Kusinbesök 2

Man ska inte vara oartig tycker Fred. Har kusinerna bemödat sig att komma hit och hälsa på en dag så är det klart att vi ska åka dit dagen efter. Sagt och gjort. Vi tog våra pinaler och åkte hem till dem igår. Skönt att komma iväg från lägenheten lite tyckte jag och L. Gott att stå ute i skuggan och sova i vagnen tyckte F.

Kvällen spenderades ute på altanen med grillat till middag och blåbärs- och hallonpaj till efterrätt - så gott. Vi spanade på stjärnor och fladdermöss och pratade, väldigt trevligt helt enkelt.
Kvällsmys ute under filt.

Tidigare under dagen hade minsta kusinen fått låna vår kamera lite. Hon hade givetvis tryckt lite knappar, för det är ju därför dom finns till. För att man ska trycka på dem! Hallå, varför finns det annars knappar liksom?! Hon lyckades därmed introducera oss för lite nya funktioner i kameran (nej, vi är inte typerna som läser manualer när vi får nya apparater - tial and error är vår melodi). Vi hade väldigt roligt där ett tag när vi insåg att kameran kunde fokusera på olika färger i motivet man tog på. Här är några av resultaten:
Fokus på det gröna i motivet.

Fokus på det röda i motivet.

Något sorts rött filter.

Kusinbesök

Då har Fred äntligen fått träffa sina tre kusiner. Som han har längtat! I fredags kom dom och invarderade stället. Tvååriga Alma blev alldeles till sig över besisen och ville klappa, krama, hålla och gärna bära också om hon bara hade fått det. Dessutom hjälpte hon mer än gärna till att torka rumpan vid blöjbyte och köra vagnen när vi var ute och gick. Och titt som tätt jämfördes händer och fötter, och hon konstaterade att det var "små handar" på besisen.

Killarna, som är fem och sju, var också rätt imponerade och tyckte att F var söt, men undrade lite mer varför han inte öppnade ögonen egentligen? Kunde han ens öppna ögonen? Och varför kunde han inte gunga? Det fanns ju trots allt en bebisgunga. Dessutom var det kanske lite tråkigt att det enda han kunde göra än så länge var att ligga ner. Men det är klart, söt det var han ju faktiskt.

Vi gick på promenad i Skatåsområdet för att kolla in trollen som lever där i skogen. Bilderna nedan har Anton, fem år, tagit:
Troll med napp.

Troll på träd.

Troll?

Troll i massor!

Fotografen som tagit ett kort på sig själv.

F var inte särskilt impad av trollen.

En varm dag som den här är det gott att sätta sig och ta en paus i troll-letandet.

Så var han inskriven då

BVC-inskrivningen i fredags gick väldigt bra. En lugn och vaken Fred lät sig vägas och kännas över utan problem. Han hade gått upp cirka 300 gram på en vecka, vilket imponerade på barnmorskan, så det var ju skönt.

Annars var det mest prat om föräldrasituationen. Hade vi frågor? Var det något vi undrade över? Kändes något konstigt? Nja, konstaterade L, det enda som var lite mysko var att vi hade fått ta med honom hem från BB. Det var ju lite skumt. Men annars hade vi inte så mycket frågor eller undringar hittills.

Sen var det dags att boka tid för nytt besök. Vi antog att det blir väl om någon månad igen då eller så. Men så började barnmorskan prata om att 14 dagar kanske var för länge, det var det nog egentligen, men om vi kunde tänka oss att vänta så länge som 14 dagar, så kunde det kanske gå bra, för det var lite knappt med tider tidigare än så. Visst hade vi kunnat vänta 14 dagar, men vi kunde inte det datum hon föreslog, för då är det bröllop. Istället så klämde hon in oss tidigare, så det blev 10 dagar eller nåt sånt till nästa gång. Då får vi se om han fortsätter att växa, och det antar jag, så som han äter.

torsdag 24 juli 2008

Sommar

Kors vad varmt det är! Det är dagar som den här man önskar att man bodde i hus istället för i lägenhet. Att kunna låta Fred sova ute i skuggan istället för inomhus. Men det är rätt svalt inne hos oss, så det går ingen nöd på oss ändå. Fast det är klart, lite känns det ju som att man missar sommaren när man sitter inne istället för att njuta av en dag som denna vid havet. Men stranden är inget vi har några planer på att besöka i nuläget. Istället tar vi korta promenader och fixar med annat som behöver fixas. Så hipp som happ, mellan amningar och blöjbyten så har ännu en dag gått.

Imorgon är det dags för BVC för första gången. Vi ska skriva in Fred, ska bli spännande att se hur mycket han har ökat i vikt sen vi gick hem från BB.

Förresten...

Jag har ju glömt: mina fötter är tillbaks! Det är härligt. Ingen mer svullnad. Fast å andra sidan är det ju andra kroppsdelar som växt istället. Nåja, det jämnar väl ut sig i det stora hela.

Nu - amning, sen - frukost.

Presenter presenter presenter

Det trillar in presenter när man fått barn. Sånt är trevligt. Väldigt trevligt.

Fred har fått en hel del kläder - välbehövligt och några leksaker - roligt.

För någon dag sedan (jag har redan tappat tidskonceptet) var arbetskamraten Sofia här och lämnade en present från mina arbetskamrater. Väldigt roligt och väldigt uppskattat. Han fick en liten blomma och en skallra. Skallran kan han inte använda riktigt än, men snart så - och än så länge är den fascinerande att titta på de få stunder man har ögonen öppna alltså.

tisdag 22 juli 2008

Sömn

Jösses vad en liten bebis kan sova mycket. Synd bara att det inte är regelbundet och förutsägbart. Eller att man vet hur lång varje sovstund är på förhand.
Synd är det också att min dator är inlämnad på service, annars hade jag fått mycket gjort på den. Nåja, jag sysselsätter mig med annat, så det finns ingen anledning att vara orolig för mig.

En vecka

Idag är det en vecka sedan vi fick träffa Fred för första gången. Och igår fick vi papper på att han faktiskt existerar i Sverige, det vill säga papper från Skattemyndigheten. Personnummer och begäran om att få in hans namn. Så nu är det ifyllt. Fred Gustav blir hans namn. Och eftersom det är flera som undrat lite om hans namn, så säger vi alltså Fred som om det hade stavats med två D, som i slutledet på Alfred eller Manfred. Inte Fred som i motsatsen till krig, även om det också är en fin tanke.

Livet tickar på hur som helst, och igår gjorde vi vår första utflykt. Vi åkte till Allum för att proviantera lite. Nervösa föräldrar (eller ja, i alla fall nervös mamma) stoppade in en sovande F i bilen och hoppades att han inte skulle vakna alltför snart. Men två och en halv timme senare, när vi var hemma igen sov han fortfarande. Underbart.

Däremot skriker han efter mat nu. Tja, inte mycket att göra.

lördag 19 juli 2008

Hemma...och livet går vidare


Nu har vi varit hemma med Fred i lite mer än ett dygn. Efter tre dagar i en kokong på BB så är det både skönt och lite skrämmande att komma hem. Helt plötsligt ska vi ta hand om en liten individ som det inte har kommit någon instruktionsbok med till. Men hittills går det i alla fall hyfsat (tror vi). F ser ut att trivas, och det gör vi med. Även om L och jag ofta kollar på varandra och skakar på huvudet för att försöka ta in det obegripliga i att det ligger en liten kille och sover i knät, eller på bröstet.

Ett stort tack för alla gratulationer och lyckönskningar i kommentarerna nedan. Det värmer!

Agendan nu innehåller att försöka hitta våra rutiner, det kommer väl inte gå på ett kick, men vi jobbar på det. Fast just nu så är inte bloggande en jättestor del i dagen, det kan jag villigt erkänna. Det hinns liksom inte med mellan alla blöjbyten, amningar och tröstningar. Men lite rapporter ska vi väl lyckas åstadkomma.

torsdag 17 juli 2008

... and world peace!

Världens kille anlände i tisdags klockan 12:22. Han ska heta Fred.




Tre snabba:

Vad vägde du?
- 3785g

Hur lång var du?
- 50cm

Hur känns det?
- Jag kände att vi hade koll på läget tidigt i matchen, och sen när vi sprang över deras målvakt strax innan pausen där så ... Ja. Öppet mål. Du vet hur det är.

blog av L, då K fortfarande är kvar på BB.

måndag 14 juli 2008

Knasigt

T'nkte skriva ett inl'gg om hur lite vi har gjort idag. S{ h'r p[ Linus f;rsta semesterdag. Det har blivit mycket l'sande, en tur ner[t stan f;r att flanera, luncha och fixa lite 'renden. Men som ni ser s[ 'r det n[got som inte st[r riktigt r'tt till. Min dator 'r som bekant inl'mnad p[ service, och Linus h[ller p[ och joxar med sin dator, s[ v[ra svenska bokst'ver st[r inte att finna. Jaja. H[ll till godo, nu ska vi 'ta kladdkaka och kolla p[ film eller n[t.

F;rresten, sista m[lningen av sk;tbordet 'r 'ntligen gjord, och imorgon kan vi f[ alla saker p[ plats! D[ kanske det kommer ett kort eller tv[ p[ underverket.

torsdag 10 juli 2008

Syd? Öst? Väst!


Två stycken nästan-klara västar. Efter att ha suttit vid symaskinen sen strax innan åtta imorse så har jag äntligen kommit så långt att västarna nu "bara" ska pressas, sys ihop i axlarna och få knappar. Men jag skjuter det lite på framtiden och går och gör något annat istället.

onsdag 9 juli 2008

Kvällning

Jag kom aldrig till symaskinsbiten idag i västprojektet. Men jag fick i alla fall strukit mellanlägg på alla de delar som skulle ha det. Så i morgon blir det symaskin. Minsann.

Kan förövrigt meddela att ett bad i badkar är alldeles ypperligt när man är spänd i hela kroppen och har lite förvärkar sådär. Är man dessutom stressad så blir det hela ändå bättre. Fascinerande hur en stor tung kropp kan bli helt lätt i vattnet, och sen blir precis lika tung och otymlig när man kommer upp igen. Jaja, det är som L säger: det är inte så hiskeligt lång tid kvar nu, sen försvinner magen. Vi får bara hoppas att den tar med sig det som hoppat in i mina fötter då också, det som gjort dem en eller två storlekar större. Fast egentligen ska jag inte klaga, jag har ju faktiskt haft en väldigt bra graviditet, att man i vecka 39 (av 40) känner sig otymplig och tung kanske är helt i sin ordning.

Here we go again

Det har hänt igen. Än är flimrandet inte så farligt, men det lär ju knappast bli bättre. Så nu lämnar vi in den igen. Irriterande, men men, jag får ju en Smula att roa mig med istället.

Lägesrapporter

Västprojektet: jag har nu kommit så långt att jag håller på att klippa ut alla delar. Att klippa foder och bakstycken är inte särskilt jätteroligt, faktiskt. Tunt slinkigt tyg som bara vill försvinna och en trådriktning som är hopplös att vara säker på att man har hittat. Men nu är det snart färdigt. Sen börjar den roligare biten, symaskinsbiten.


Väder: regn regn regn. Massor.


Nu: lunch - varma mackor.

tisdag 8 juli 2008

Snurrigt

När man kan köpa vanliga glas billigare än vad man kan köpa plastglas, då blir man förvirrad och nöjd på en gång. Okej, det kanske inte är billigare, jag vet inte, men det känns i alla fall så.

Himla bra när man ska ha massor av vattenglas att sätta brevid vinglasen på en stor fest.

Sommar Sommar Sommar

Lyssnade på Kajsa Bergqvists sommarprogram idag, och slogs av hur mycket tid hon måste lagt ner på att välja musik. Låtarna hon spelade svarade väldigt väl mot det hon just pratat om. Till exempel när hon pratat om skvallerblaskornas skriverier om henne och Måns - då kom No Doubts It's my life. Eller när hon berättade om hur hon bestämt sig för att sluta med höjdhoppningen: Bo Kaspers Orkesters Lycka till.

Tycker förövrigt att det var ett rätt trivsamt program, inte toppen men inte heller i närheten av botten. Tycker nog att Jonas Wahlström levererat bästa programmet hittills, men jag har inte hört alla.

Annars, angående musik i sommarprogram, så har både Björn Ranelid och Lennart Johansson spelat Monika Zetterlunds Gröna små äpplen i sina sommarprogram. Kan man dra några slutsatser av det?

måndag 7 juli 2008

Måndagsexemplar?

L monterar skötbord och muttrar och svär lite grann, eller en hel del. Det går tydligen inte särskilt smärtfritt och lätt. IKEA - billigt men kanske inte alltid så enkelt trots allt. Fast det hela, svårigheterna med att montera alltså, kan eventuellt bero på att jag har målat delarna innan monteringen, vilket gör att skåror och hål är lite mindre än de var från början... Dessutom var en av skruvarna kaputt, så vi måste se till att få en ny skruv. Fast det kanske löser sig. L har fått fram en såg och sitter och försöker tillverka gängor. Haha. Fast skrattar bäst som skrattas sist, nu har han tydligen lyckats fixa skruven. L meddelar: L - IKEA 1-0.

Hur som helst, så här ser skötbordet ut opimpat (dvs om man väljer att bara skruva ihop det direkt när man kommer hem från IKEA):
Ska se om jag kan komma ihåg att lägga upp en bild på vårt pimpade skötbord sen när det är klart. Än saknas lite lister och trådbackar på det.

Bilden kommer såklart från IKEA.

Hick hick hicka

Att ha hicka fast det inte är jag som har hicka, det är konstigt. Och ungefär lika distraherande som att ha hicka själv. Magen bara hoppar. Synd att Smulan inte har huvudet neråt, för då hade det ju bara varit att svälja lite mer fostervatten, så hade vi varit av med problemet... Hålla andan ska ju tydligen vara ett annat knep, men hur gör man det när man inte använder sina lungor?

Semester och "det bidde ingen vante"... typ

Himla skönt det är att gå omkring och skrota och inte ha några tider att passa. Det här skulle jag kunna vänja mig vid.

Dagens projekt var egentligen att sy västar till systersönerna som de ska ha på systerns bröllop i augusti. Det sköts dock lite på framtiden när jag kom fram till att det är bäst att mäta pojkarna först. Det har jag visserligen redan gjort en gång, men de måtten lade jag någon annanstans. Så nu har jag lagt ut mätningen på entreprenad. Ska få nya mått i eftermiddag, så då får jag sätta igång då istället.

Alltså fick jag lite tid över. Tänkte börja sy överdraget till skötbordsmadrassen då istället. Men så kom jag på att det är ju roligare att bli färdig med den när det är klart att lägga in den i badrummet, på skötbordet där den ska vara. Och skötbordet måste skruvas ihop först, och innan skötbordet kan ställas på plats måste en byrå flyttas. Och när byrån ändå är flyttad så ska badrummet städas ordentligt. Så det slutade med att jag nu har storstädning av badrummet. Fast just nu har jag paus. Det måste man faktiskt ha innan man drar ut badkaret och börjar städningen där. Äta en Geisha eller två. Styrka sig.

söndag 6 juli 2008

Laser är himla roligt

I fredags var jag ledig. Väldigt gott, men inte ledig som i ledig och låg hemma och gjorde ingenting. Ledig för att min kära syster snart ska gifta sig och det var möhippedags. Då kom jag fram till att det smartaste jag kan göra den dagen är att ta ledigt från jobbet. Nog för att jag inte lider särskilt mycket att vara gravid i vecka 38 (2 veckor från målet) men trött blir jag om det blir för mycket en dag. Alltså offrade jag en dag på jobbet för att kunna vara alert och pigg och vaken hela möhippan. Inget särskilt svårt val egentligen. Det svåra var däremot att inte avslöja för systern att jag inte skulle vara på jobbet på fredagen, den dagen som egentligen skulle vara min sista innan semester och föräldraledighet. Men det lyckades, och möhippan kom som en total överraskning. Roligt roligt!

En av aktiviteterna under dagen var Laserdome. Jag har inte spelat sen jag gick i gymnasiet och var lite tveksam till hur mycket jag skulle klara av att vara med med tanke på tillståndet. Men jag hade ju glömt av att det är "förbjudet" att springa därinne, så det var inga problem alls. Bara till att smyga runt, med hög puls och skjuta på de andra tjejerna. Åh, vad roligt det är! Tänk egentligen att det kan vara så roligt att smyga runt i en svart labyrint och spana efter rödblinkande fiender.

Nu har jag dessutom lovat mig själv att det inte ska dröja nio år innan jag spelar igen!

torsdag 3 juli 2008

Skattkista

Här är en annan bild jag hittade när jag nu röjer av min arbetsplats. Denna har suttit ovanför min dator ett tag nu. Jag fick den av underbara Lena några veckor in i min graviditet. Hon kände sig skyldig för att ha pratat så mycket om sin förlossning med mig, så hon skrev ihop en lista över saker som var bra med bebis också, för det finns tydligen sådana, och det känns ju tryggt. Det här är tydligen en bråkdel av vad jag har att se fram emot (klicka på bilden så blir den större):

Det låter inte alls fel, ett helt perfekt sätt att spendera nio månader.

Givetvis är underverket på bilden Lenas störtsköne son.

Ibland undrar man

Håller på att rensa ur min dator inför hemgången till "illusionen om det stora ledigheten" eller föräldraledigheten som den väl också kallas. Hittade den här bilden:

L brukade göra installationer på sitt jobb tidigare. Varför? Jo, ibland kan man undra. Kanske för att fördriva tiden, kanske för att arbetsuppgifterna inte gav utrymme för särskilt mycket kreativitet. Men frågan är om tiostegsprogrammet är det bästa sättet att lösa kommunikationsproblem... tja, ibland kanske man måste vara lite radikal?

Alla sätt är bra...

Ibland kan det vara svårt att få låntagare och besökare att inse vidden av bibliotekets service, då kan man behöva göra lite reklam. Det verkar Linköpings stadsbibliotek ha tagit fasta på. För toaletten, den måste ju de flesta låna emellanåt.

Bra med betjänt ibland

När jag gick och la mig igår hittade jag ganska snabbt en väldigt skön position att ligga i. För det är inte det lättaste just nu kan jag meddela. Det ultas runt och vänds en hel del i sängen. "Nej, den sidan går inte att ligga på, för obekvämt, vi provar rygg, nej det går inte, jag kan ju inte andas, andra sidan, nej det gör ont ont ont i magen när jag ligger sådär, och stramar i ryggen, vi börjar om och testar första sidan igen, kanske om jag har en kudde bakom ryggen, eller täcket under magen, eller armarna ovanför huvudet..." så där kan det hålla på. Men så igår då när jag skulle sova, jag hittade den nästan på en gång, å vad skönt! Så ligger jag där i två minuter och tankarna flödar fritt, så kommer jag på att nu glömde jag ju ta mina järntabletter idag, jaja strunt samma, barnmorskan sa ju att mitt järnvärde var väldigt fint och att jag inte behövde ta mer tabletter än de som jag har kvar i burken. Tankarna flödar vidare och fastnar igen, den här gången i tanken att jag glömde smörja in läpparna innan jag la mig. Och en sån sak är svår att ignorera, ju mer man försöker att inte tänka på att man inte smörjde in läpparna, desto torrare och blir dem, och tanken blir ändå svårare att ignorera. En ond cirkel helt enkelt. Och mitt cerat ligger ju där bakom ryggen på nattduksbordet, men jag har ju hittat den sköna sköna positionen att sova i. Jag vill inte överge den! Ligger och funderar ett tag på mitt dilemma, men så kommer jag på den ultimata lösningen. Ropar på L, som får komma och ge mig ceratet som ligger max 50 cm bort. Jag fick smort in mina läppar och somnade gott i min sköna position. Sen kan man ju inte behålla en och samma position hela natten, så lite får man väl ulta runt i jakt på en ny, men en skön position kan vi inte riskera att förlora i nuläget.

tisdag 1 juli 2008

En tysk ingenjör har ockuperat mitt kök

Idag när jag klev in genom dörren hemma så möttes jag av en stängd dörr in till köket och följande meddelande på dörren:

Ut från köket kom sedan en man som bröt på tyska och förklarade att han var "ze head enginiear" och att det pågick hemliga experiment i köket. Jaja, jag är inte den som krigar mig in i köket om jag inte behöver vara där.

Som tur var visade det sig lite senare att det var inte tysk ockupation i köket, det var bara L som hade lagat mat.

Smulrapport

Det börjar närma sig slutet. Om inte annat så märker man det på folk man inte träffat på ett tag, när man får kommentaren om hur stor magen är. Och det är den nog kanske, bara det att en annan som går omkring med den varje dag tänker nog inte riktigt på att den växer. Fast det börjar i och för sig kännas lite tungt nu emellanåt. Det hade varit skönt att kunna ta av den och vila lite nån gång då och då. Men som sagt, eftersom det börjar närma sig slutet så får jag ju snart "ta av den".

Och smulan då? Hur är det med den? Jodå, det verkar fint. Senaste testerna har varit bara bra, däremot kanske det inte var så smart av mig att prata om att det verkar så jobbigt att ligga upp och ner så där länge... Det verkar ha resulterat i att Smulan också tyckte det, och helt enkelt inte brydde sig om att vända på sig. Rumpa ner är ett bra läge enligt Smulan. Och tja, det är ju svårt att argumentera mot, för jag spenderar också hellre tid med rumpan ner än med huvudet ner. Men nu ligger ju jag inte i en livmoder, det gör ju Smulan och därför bör h*n ligga med huvudet ner, men inte då. Igår var vi därför iväg på Östra sjukhuset för att hjälpa Smulan på traven. En läkare försökte vända på Smulan genom att trycka en massa utanpå magen, men inte heller det gjorde susen. Alltså ligger Smulan kvar med rumpan ner och huvudet upp och därmed kommer jag inte att förlösas på vanligt sätt, utan det blir kejsarsnitt. Där ser man, allt blir inte alltid som man tänkt sig. Men bra, det blir det alldeles säkert ändå.