Dan före dan före dopparedan

Vi är i Göteborg på julmys. Fika och lite sista-minuten-klappar. Och spårvagn! Pappan fick vara hemma och kurera förkylningen. Men vi har med farmor och farfar.

Dan före dan före dan före dopparedan

Det här gör vi hemma hos oss dan före dan före dan före dopparedan:

Fred fixar julklappar.

Jag knådar bröd. Ska bli fyra limpor av det här.

Jag kokar bröd.

Vera sover.

Granntösen sover.

Linus sover nog också. Eller han vilar i alla fall. Förkyld som få. Fast det får ni ingen bild på.

Och så konstaterar vi gång på gång: Idag är det bara TRE dagar kvar! Mamma, idag är det bara TRE dagar kvar!"

Första gången

Förkyld pepparkaksgumma knaprar pepparkaka för första gången. Åh så gott!

En positiv sak med regnet

Det här spelar ingen roll.

En fredagkväll i december

Vi har ätit middag. Jag plockar undan efter maten och tar hand om disken. Fred spelar på plattan och ser till att datumljuset inte rinner längre än nian. Vera röjer runt på golvet och övar på att lägga små saker i större saker. Linus är på julbord med jobbet. En rätt bra kväll ändå. Dessutom ett litet spänningsmoment, det blåser rejält ute och lamporna har blinkat ett antal gånger: Ska vi ha ström hela kvällen?

Tittut!

Vi brukar leka "Tittut" hemma. Den och "Tack tack"-leken är fantastiskt roliga. Finns det ett tygstycke till hans (klädesplagg, handduk eller liknande) använder Vera det för att gömma sig bakom. Men finns det inget sådant så kör hon som vi andra - med händerna eller i hennes fall hela armarna. Så här kan det se ut:

"Var är Vera?"

"Tittut!"

Julstädningen har börjat

"Jag fixar skafferiet!" ropade Vera och dök på uppgiften med stor iver.

Rensar huvudet

Det är mycket på jobbet, huvudet blir liksom fullt emellanåt. Då får man ta en liten promenad på lunchen, ladda om och rensa skallen lite. Sen på't igen bara.

Idag gick jag i sol, blåst och regn. Kort men tillräckligt. Dessutom bakom fyra brandmän, jag undrar vad dom gör när det är mycket på jobbet.

Första advent

Igår var det första advent och vi tände första ljuset i adventsljusstaken.
Förutom det gjorde vi även följande:

Åt frukost.
Plockade ner och vek ihop en maskin tvätt.
Strök lite stryktvätt.
Lagade en adventsstjärna som skall upp i ett fönster.
Planderade att åka på julmarknad men ställde in eftersom vädret var lite sisådär och Fred ville vara hemma (han har redan varit på två julmarknader i år).
Spelade Skyrim.
Läste böcker.
Lekte med Duplo.
Adventsfikade på bulle, tigerkaka, pepparkakor och julmust.
Öppnade paket(!) som tomten(!) lämnat av hos barnens farmor lite i förtid.
Åt lunch.
Räknade till 31, 30, 31 och 30 igen.
Sov middag.
Lagade kycklinggryta till Vera och frös ner i portionsförpackningar.
Lagade köttgryta till Vera och frös ner i portionsförpackningar.
Lagade och åt mat.
Röjde upp i köket och bakade ett gäng småkakor.
Plockade lite här och där.
Satte upp en batteridriven LED-lampa i vedboden så att vi kan se nåt när vi hämtar ved på kvällen.
Satte i en ljusslinga i granrislådan ute vid ladugården.
Introducerade Pippi Långstrump genom att titta på första avsnittet i serien och äta popcorn samtidigt.
Ritade.
Lekte i lekrummet.
Plockade ner två symaskiner plus syattiraljer till vardagsrummet och förberedde för en kväll av sömnad.
Åt kvällsmat.
Städade kylskåpet.
Sen gick strömmen.
Famlade oss runt i mörkret någon minut.
Tände ljus.
Blåste ut ljus.
Förklarade för Fred att man inte får springa runt och blåsa ut alla ljus nu, för då blir det helt svart.
Värmde vatten till välling på braskaminen.
Lade barn.
Spelade på plattan.
Tittade trånande på symaskinerna.
Värmde mer vällingvatten på braskaminen och förberedde en termos till nattens vällingsintag.
Samlade in AAA-batterier från Freds Brio-lok för att kunna tända ytterligare en LED-lampa i huset.
Gick och la oss.

Ja, lite vad vår familj sysslade med igår.
Nu är det måndag, lunch och om strömmen kommit tillbaks hemma eller inte vet jag inte. Jag är ju på jobbet...

Mer om vakt-dinosaurien

Fred kompis dinosaurien har faktiskt figurerat här i bloggen tidigare. Då var vi osäkra på vad det var för sort. Men nu är Fred helt säker - det är en Brachiosaurus. Fast en med svarta ögon. Vanligtvis har den nämligen vita ögon.

Erkännande om en sjuk(?) kunskap

Jag sitter på jobbet. Kollar den privata mailen lite snabbt. Det har precis kommit in ett mail från maken. Det korta meddelandet lyder:

kan du kladdkakereceptet?

Två minuter(!) senare har jag skickat iväg följande mail:

3 ägg
4,5 dl socker
1,5 tsk vaniljsocker
6 msk kakao
1/2 tsk salt
150 g margarin
4 dl vetemjöl
3/4 tsk bakpulver

175 grader typ 20-25 minuter. Beror lite på vilken ugn du bakar i. Hemma ställer jag alltid timern på 21 min.

Kommer man få smaka?
Puss.

Det är liksom bara till att skriva ner det. Rätt upp och ner. Jag undrar hur mycket annan kunskap jag skulle kunna rapa upp sådär bara? Jo det är klart, receptet på tigerkaka, chokladbollar och chokladsnitt skulle nog gå hyfsat lätt också...

En form av lyx

Sex nymanglade dukar liggandes på hög. Det fina är att det inte är
jag som manglat, utan det är gjort av proffs. 180:- för hela rubbet.
Lätt värt det.

Vakt-dinosaurien

Fred och dinosaurien klättrar upp i sängen.

- Nu får ni lägga er ner.
- Men dinosaurien vill inte lägga sig.
- Fast det är dags för det nu. God natt dinosaurien, nu måste du sova.
- Men han vill vara vaken och vakta.
- Jaha, ja det kan han väl få göra då. Vad ska han vakta mot då?
- Tigrar och lejon.
- Ja, det är klart, det vore ju bra.
- Ja, för han har svarta ögon, och då blir tigrarna och lejonen så rädda att då springer de ner för trappan och ut i köket och ut i hallen och ut genom dörren till djurparken igen.
- Ja, ok då får han vakta då. Men du får sova.
- Ja, det ska jag.

Vad lejonen och tigrarna gör uppe på andra våning hos oss från första början, det har jag ingen aning om. Antagligen leker de kurragömma i klädkammaren.

Idag - lördag

Fred och bästa dagiskompisen sitter och väntar på att gympan ska börja.

Lördag är ledig dag. Hela familjen lediga tillsammans. Det gillar vi. Dagens planer innehåller gympa, brödbak, biltvätt, städning, granrisutsättning och kanske lite vedklyvning. Hittills har vi i alls fall klarat av två brödbak och en gympatimme. Nu går vi vidare med städning och biltvätt.

Snart blommar det

Fyra av mina fem orkidéer har skjutit nya skott. Det är så roligt att gå och kika på dem, det verkar trivas bra i fönstret uppe. Extra roligt är det eftersom flera av dem var riktigt eftersatta för några månader sen. Skrumpna trista blad och hyfsat vattentörstande. I valet mellan att slänga och försöka rädda dem valde jag det senare, och det är jag glad för nu.

Vem behöver RUT?

Jag gick och torkade av skåps- och ugnsluckorna i köket här på förmiddagen. Vera drog runt mina ben och ville hela tiden norpa trasan ifrån mig. Den behövde jag så jag plockade fram en ren till henne som var torr. Det spelade inte så stor roll, torka kunde man tydligen göra med den också. Och som hon torkade:

Nästa projekt är att lära henne hur dammsugaren fungerar.

Örebro vs Laos

En av mina svågrar är ute i världen och flyger och far. Här är en mening ur ett mail jag fick från honom igår:

tva veckor till i malaysia, sen 4-7 dar taiwan, 4-7 dar tokyo, en manad ca i nya zeeland (minst) sen australien, laos, vietnam kambodja, och avslutar med indonesien troligtvis eller natt at det hallet iaf

Jodå så att, själv ska jag åka fram och tillbaks till jobbet de kommande månaderna. Eller nej förresten, en dag ska jag åka till Örebro också. Det är inte fy skam, borde väl vara jämförbart med typ Laos i alla fall kanske? Eller inte.

Under cover igen

Fred hittade tydligen sina solglasögon imorse. Eftersom det är inte är särskilt soligt så måste det vara någon sorts Hollywoodstjärneönskan som gör att de åkte på. Drar man dessutom på sig mössan ordentligt så blir man liksom lite extra cool.

Det beror på vem som är hemma

En skillnad nu när det är L som är hemma på dagarna istället för mig är denna: burken med chokladbollar som står i kylen kommer inte vara tom när jag kommer hem från jobbet. Det kommer med största sannolikhet vara precis lika många chokladbollar i den när jag kommer hem som när jag åkte hemifrån.

Det man inte har i huvudet får man ha på bloggen(?)

Började leta efter nåt inlägg om Freds mat här i bloggen och förlorade mig alldeles. Jag hittade inget inlägg om hans mat (när han var typ lika gammal som Vera), men jag hittade en himla massa annat. Saker som jag helt glömt bort, då är det väldigt roligt med en blogg som påminner en.

Dessutom - förra gången jag började jobba efter föräldraledigheten fick bloggen samma behandling som nu.

Vad Vera äter

Vera bestämde sig redan vid första burken mat som serverades - köpeburkar är INTE hennes grej. Vi har försökt några gånger. En sked går in, sen inser hon vad det är vi stoppat i henne och munnen är som igenmurad, inte en glipa någonstans. Nu gör det väl inte jättemycket, planen har ju hela tiden varit att laga mat till henne, men det hade ju varit skönt att kunna ta till en burk om man är borta eller för att få lite variation i matsedeln.

Vi brukar göra storkok emellanåt och frysa in, så är det bara att ta upp mat till henne och värma när det är dags att äta. Eftersom vi fryser in det i iskuber, eller "småklickar" så går det fort att tina och värma, himla smidigt helt enkelt. Tanken är egentligen att hon ska äta samma mat som oss andra, men det är inte alltid vi får till det. Bebisar ska ju inte äta salt, och jag är bra på att laga mat med buljong (som ju är rätt salt). Jag antar att man skulle kunna säga att jag har hamnat i buljongträsket. Dessutom ska bebisar bara ha kokt mat, och det händer ju titt som tätt att vi äter stekt mat. Så oftast får hon egen mat när vi äter.

Igår insåg jag att det var väldigt tomt i Veras låda i frysen. Lite morotspuré, lite kycklingsås och en potatis och grönsaksblandning var allt som fanns. Dags för ett nytt storkok med andra ord. Idag har jag därför fyllt på hennes fryslåda med två olika sorters kycklinggryta, frikadeller, köttfärssäs, broccolipuré, pasta&grönssaksblandning, kokt lax med sås, potatispuré och nötköttgryta. Nu har vi så vi klarar oss ett tag, och det finns lite att variera med också.

En kik i Veras låda i frysen.

Vi har en ny regel hemma hos oss

Regel: Fred får inte flytta Veras stol när Vera sitter i.

Jo, hon satt i den här gången. Men det verkar ha gått bra. Inga klämda fingrar, inga brutna näsor och inga bulor. Bara en väldigt uppskrämd lillasyster och en minst lika uppskrämd storebror. Och en mamma som ropade "Nej!" när hon insåg vart det barkade hän.

Trädgårdsjobb(igt)

Igår var det underbart väder. Igår kom jag på den fantastiska idén att en av mina rabatter skulle grävas om. Fast först var vi bara tvugna att plantera lite häck på ett annat ställe i trädgården. Sagt och gjort. Ut i det fina vädret, grävde en fåra för häckplantorna som skulle planteras. Sen in för att laga lunch och äta. Därefter ut till rabatten.

Problemet med sagda rabatt är att den är alldeles full med Åkervinda. En klätterväxt med alldeles fantastisk utbredningsförmåga. Det plus mitt allmänna ointresse för att rensa i just den rabatten i år har gjort det hela till en tämligen vildvuxen plats i vår trädgård. Så nu skulle rabatten grävas om och perennerna omplanteras. Jag lejde med mig maken till rabatten, men den hjälpen blev inte långvarad. Att gräva är typ det värsta han vet. Och efter en himla massa tunga suckar och frågor och funderingar från hans sida gav jag upp å hans vägnar och skickade iväg honom. Kvar var jag och Fred. Vi grävde och vi grävde och vi grävde. Vi rensade bort massor med vita tunna rötter, Åkervindans rötter. Och så började vi om, gräva gräva gräva, rensa rensa rensa. In för att äta middag. Sen blev Fred kvar inne och jag gick ut för en sista timme ute i landet. Gräva gräva gräva, rensa rensa rensa. Riktigt tråkigt jobb faktiskt. När mörkret kom slutade jag. Då hade jag gjort ungefär två tredjedelar av landet.

Idag när jag kom hem från jobbet blev det först lite matlagning och sen mat. Sen ut i landet igen. Jag och Fred. Gräva, gräva, gräva. Rensa rensa rensa. En knapp timme hann vi vara ute innan mörkret kom. Nu har jag kanske en fjärdedel kvar eller så. Som sagt görtrist arbete. Och jag har inga förhoppningar om att få bort alla rötter, men får jag bort hälften så kanske jag klarar att hålla efter resten när det kommer ovan jord till våren. Fast nu läste jag just det här och det här. Usch.

Okej, så det är vad jag gör på fritiden för tillfället. Vad sysslar ni med då? Hoppas ni har något roligare för er.

Det där med oro

Sitter och ger min lilla tjej kvällsvällingen och inser att hon är ju inte så liten längre. Hon är rätt stor. Över nio månader gammal. Bara tre månader kvar tills hon fyller ett år. Men det är rätt skönt att vi lämnat det där hjälplösa stadiet bakom oss. Det där stadiet när man oroar sig för minsta lilla snuva, för hon är ju så liten.

Tänker på kollegan som fått en liten liten dotter, tänker på all oro dom måste känna. Funderar på om oron blir större när barnet är ändå mindre, när bebisen bestämmer sig för att komma ut en sisådär nio veckor tidigare än vad alla andra hade tänkt. Antagligen blir den det. Usch. Är ytterst tacksam över att mina små inte tyckt att världen utanför verkat tillräckligt intressant för att börja sin utresa tidigare än beräknat. Och hoppas att kollegan och hans familj hanterar sin oro på ett bra sätt, och får fint stöd. Alternativt att de inte alls är såna där människor som oroar sig en massa.

Jag är nog lite extrem på det planet, med oro alltså. Finns det minsta utrymme för lite oro är jag snabb att arbeta upp en. En tämligen värdelös egenskap måste jag säga. Jag skulle mycket hellre kunna sjunga (om det nu kan räknas till egenskaper), kan man byta egenskaper någonstans tror ni?

Idag hände det

När jag parkerar bilen vid jobbet på morgon brukar jag välja mellan två olika parkeringar. Jag köper billigaste månadsbiljetten för parkering, och den biljetten gäller (enligt vad jag har hittat hittills) enbart på dessa två parkeringar. Från mitt jobb sett ligger dessa två parkeringar åt varsitt håll. Och idag hände det. Jag gick till fel parkering när jag skulle åka hem. Var nästan framme vid fel parkering när jag kom på att det var ju inte där jag ställt bilen idag. Jaja, det blev ju lite extra rörelse. Vardagsmotion tror jag minsann sånt kallas.

Spänningen måste varit oliiiidlig

Två timmar och 15 minuter senare konstaterar vi att nu får vi nog ta och väcka honom. Oj vad trött han måste varit. Och oj vad han inte kommer somna som ett ljus vid halv åtta ikväll. Men men, det är ju lördag, så vad gör väl det?

Vilostund undercover

Det är inte så lätt att se om sonen somnat när han insisterar på att ligga helt under filten när han ska sova middag. Men den djupa andhämtningen skvallrade om att så var nog fallet ändå. Och mycket riktigt, när jag lyfte på filten för att kika in sov han.

Vad nu, han brukar väl inte sova middag? kanske vän av ordning tänker. Och nej, det brukar han inte. Men har man spenderat föregående natt hos farmor och farfar och varit spänd inför detta så blir man lite extra trött. Att lillasyster sover samtidigt nu är rätt gott. Alltså finns det tid att få någonting gjort. Jag tror minsann jag ska bege mig ut.

Jag vill bara säga en sak

Borde kanske ha ett inlägg om första veckan på jobbet. Men se det blir det inte nu. Istället en kraftig uppmaning:

ANVÄND REFLEXER!

Det har blivit höst. Det har blivit mörkt. Man syns inte när man rör sig ute i trafiken. Idag var jag nära att köra på en fotgängare som promenerade i godan ro på en smal 70-väg klockan kvart i sju på morgonen utan reflexer. Jag fick möte med en buss på sagda väg och gick ut ordentligt mot min sida av vägen. Strax innan vi faktiskt möts jag och bussen inser jag att det går en människa på min vägkant. Kraftigt tramp på bromsen och det ordnade sig, men det var inte många meter tillgodo. Usch. En reflex är inte dyr, det är inte jobbigt att ha den på sig och den gör oändligt med nytta. Enda problemet som jag har upptäckt med reflexer är när man har en reflex i snöre och en nyckelknippa i samma jackficka - det trasslar in sig bra emellanåt. Men se jag har en lösning på det - lägg nycklarna någon annanstans. Ni ser, inga anledningar att inte använda reflexer. På med dem bara! Snälla.

Hur som, det var bara det jag ville säga. Nu ska jag testas skarpt på jobbet för första gången sen jag kom tillbaks efter föräldraledigheten. Jag ska öppna hela stället, och ha pass på det. Vojne, vojne. Men det ska nog gå bra.

// Hon som tar på reflexväst när hon ska hämta tidningen på morgonen

Värsta expeditionen

Såhär glad (hon studsar liksom) är en bebis som just varit på äventyr under köksbordet. Inte nog med att det var lite dunkelt och spännande där, det fanns också gott om exotisk mat så som muffinssmulor som storebror tappat ner vid gårdagens fredagsefterrätt. Mums!

Lövkronor

Idag på eftermiddagen tog vi en liten promenad, vi stannade till vid foten av berget som är fullt av ekar. Där växte också en och annan lönn och vi bestämde oss för att göra lövkronor. Det tog ett tag innan jag kom ihåg hur man skulle göra, och jag är inte helt säkert på att jag gjorde rätt, men kronor det blev det i alla fall. Tänkte mig en fin liten fotosession hemma sen. Jag vet inte, det gick väl sådär med den planen. Eller ja, den genomfördes, men resultatet blev väl kanske inte så där lysande. Men vad gör det om hundra år?

Ibland måste man helt enkelt ställa undan lite bilar

Mitt på golvet i vardagsrummet står några bilar prydligt parkerade. Jag bara noterar det och säger inget om det. Efter en stund får jag ändå en förklaring.

- Mamma, dom där bilarna är i sina.
- Va?
- Dom bilarna är i sina.
- Är dom i Kina?
- Ja.
- Jaha, där ser man.

Vi har tydligen en liten bit av Kina i vårt vardagsrum. Tänk vilka möjligheter det öppnar upp inför helgen. Trädgårdsfix - jag tror inte det, vi tar en promenad på muren istället.

Fånga dagen?

Idag är min sista dag i min låååånga föräldraledighet på 100 %. På måndag smäller det igen. Jag börjar jobba. Det ska bli roligt och skönt, och jobbigt och trist, och i allra högsta grad nervöst.

Roligt för att jag får träffa alla jobbarkompisar igen. Dom är faktiskt helt otroligt sköna mina jobbarkompisar, dom är liksom både kompetenta och trevliga. Dessutom har jag ett roligt jobb. Det är inte alla förunnat. Men det har jag. Sånt är bra.

Skönt för att jag ska få vara Katharina ett tag. Inte bara mamman - hon som torkar snor, säger åt storebror att sluta vara dum mot lillasyster, byter blöjor, försöker få barn att äta, försöker få barn att sova, osv.

Jobbigt för att jag inte får hänga med mina fina barn hela tiden. Jag får inte bara vara mamman - hon som får krama när man vill, är lillasysters största idol, får bygga tågbana helt ohejdat, får njuta av en treårings alla visheter och underfundiga tankar, får se hur roligt storebror och lillasyster har med varandra, osv.

Trist för att jag helt plötsligt för min rörelsefrihet inskränkt igen. Det går inte att bestämma sig för att dra till skogen helt plötsligt. Det går inte att gå på promenader en solig dag bara för att man vill. Det går inte att åka och shoppa en regnig dag. Och framför allt går det inte att träffa våra vänner Grannarna när som. Det är nog det som är tristast, det är faktiskt nästan på gränsen till jobbigt. Att inte få hänga med grannen och hennes två fina diamanter. Att inte få se Fred och stora M leka. Att inte få prata högt och lågt med Grannen. Att inte få se hur Vera och lilla L börjar interagera. Men men, det finns ju faktiskt helger också, och då är jag ledig. Och dessutom, om några månader ska jag jobba deltid. Några månader går fort. Men först ska jag njuta av att jobba heltid och inte behöva fundera över dagishämtningar eller VAB-dagar. Jag måste bara bestämma hur jag ska lägga upp min arbetstid. Hur tidigt ska jag börja? När ska jag sluta? Jaja, det ger sig.

Och nervöst? Det har hänt enormt mycket på jobbet sen jag gick hem. Nytt söksystem, nya utlåningsteknik, nya apparater, nya placeringar av böcker, ny chef. Nytt nytt nytt. Och jag har i nuläget noll koll. Noll koll på allt utom den nya chefen, för han är en gammal kollega och det kan inte bli annat än bra, så den nyheten gör mig inte särskilt nervös. Men i övrigt - huh. Nervöst, men också väldigt spännande.

Men nu ska jag njuta av min sista sista dag i min låååånga föräldraledighet på 100 %. Frågan är bara vad vi ska hitta på...

Fin dag idag

Idag fick vi en sån där fin höstdag igen. De är inte många den här hösten vad det verkar som, så när de väl kommer är de så välkomna så. L är hemma från jobbet eftersom han dragit på sig en rätt rejäl förkylning. Fred snorar och hostar han också och har varit hemma från dagis idag.

Jag har fått en hel del gjort idag insåg jag just. Sånt är skönt tycker jag. Jag har städat lite ute i trädgården, klippt gräset, tvättat och torkat tre maskiner tvätt (nu ska de bara sorteras och vikas också), klippt och tonat(!) håret, lagat mat två gånger (lunch och middag) och lekt lite inemellan.

Nu ska lillskruttan läggas, och sen blir det antagligen en krashlandning i soffan med en kopp te och en kexchoklad.

Idag

Idag tänker vi oss besöka en innebandyträning, sen åka vidare mot Borås för att handla muffinsformar på marknaden och allra troligast äta lunch på McDonalds. Dessutom ska vi träffa favoritkusinerna och härja runt lite. Får dock se hur mycket Vera orkar härja, hon har dragit på sig en rejäl förkylning. Jag bara hoppas att vi inte smittade ner våra vänner Grannarna igår när vi var på badhuset och plaskade runt.

L tycker istället att en ledig lördag var alldeles för mycket. Så han drog till jobbet vid halvsjusnåret imorse. Jaja, vi har alla olika intressen.

Två frågor

1. Vad gräver grävlingen efter?
2. Varför gräver den efter det i vår trädgård?

Såg några mystiska hål i gräsmattan tidigare i veckan. Funderade lite på vad det kunde tänkas vara, men släppte det sen, det finns ju så många andra saker att fundera över. Men så nu när jag gick för att hämta tidningen fanns där minst två färska hål. Frågade L vad han trodde det kunde tänkas vara - sork? Fast blev det inte mycket större högar av det förresten? Och vid närmare eftertanke borde väl hålet i vår gärsmatta vara vara slutet på en lång trång gång isåfall, och inte bara ett hål. Nej knappast sork, men L visste att det var en grävling. Inte för att han är en bra spårare eller viltkännare, utan helt enkelt för att han hade sett den pysa iväg från lekstugan bort bakom ladugårn igår när han kom hem vid midnatt efter jobbets höst-kickoff.

Jaja, bättre en grävling i trädgården, än en på den inglasade altanen (som svärföräldrarna haft vid ett flertal tillfällen).

Och nej, det är inte grävlingen som spelat boccia. Det var bara jag som la kloten runt hålet för att man skulle få ett hum om hur stort hålet är.

Sjuhärad eller Sydamerika - sak samma

Skulle kolla hur SMHI tror att vädret ska bli imorgon i Borås. Någonstans gick något snett. För jag fick inte upp väderprognosen för Borås, utan den för Bogota (Colombias huvudstad). Men så hiskeligt stor skillnad verkar det inte vara faktiskt. Lite mer åska i Colombia, men annars ungefär samma temperatur och regn. Där ser man.

Pest eller kolera, fast tvärtom

Jag är ensam hemma ikväll. Alltså ensam vuxen, barnen är hemma. Men när de har somnat är det jag och... ja vadå? Jag kan liksom inte välja mellan de två purfärska avsnitt av Grey's Anatomy som släpptes idag eller symaskinen. Jaja, ett i-landsproblem av stora mått, men i-landsproblem är också problem.

Idag smäller det

I augusti skulle L vara ledig i fyra veckor. Fyra långa augustiveckor tillsammans. Nu blev det inte så. För mycket att göra på jobbet och kanske kunde han inte vara ledig i fyra veckor, men två. Men sen kanske han inte kunde vara ledig i två veckor men i alla fall ta någon dag i veckan ledigt varje vecka, oklart vilken dag dock. Sen ja, man kan väl säga att det blev inte så mycket med den där ledigheten, istället blev det en hemskans massa övertid.

Men så idag, idag har jag yrkat på en halvdag. Idag ska L sluta vid lunch. Vi ska klämma in fyra veckors semester på en halvdag, och var gör man det bäst om inte på Bok & Bibliotek? Därför går jag nu runt här hemma och packar och fixar. Fred är på dagis, han ska hämtas efter lunchen där, och sen bär det iväg. Ska bli spännande att se hur det går med barnen där inne.

Dagens höjdpunkt blir förhoppningsvis det här. Vårt bibliotek har chans att blir Årets bibliotek. Stort! Men tja, det kan ju faktiskt lika gärna bli dagens bottennapp också... Fast en nominering är hedrande bara det, det får man inte glömma bort.

Dags att fortsätta förbereda avfärden.

Alla sätt är bra...

En ny typ av husannons kan man se här. Eller ja, jag har i alla fall inte sett något sånt här innan. Skulle vara intressant att om det här är ett bra eller dåligt sätt.

Mer smak

Vera har idag provat två av paradrätterna här hemma. Köttfärssås och Kyckling i ugn. Inte samtidigt såklart, det ena till lunch och det andra till middag. Hon verkade väldigt glad i båda. Tur för henne.

Saker som hänt

Veras första tand har tittat upp. Vänster tand nere, den heter ju uppenbarligen något snofsigare, men vi nöjer oss med vänster tand nere. Den tittade fram i måndags utan några större problem vad det verkar som.

Jag har fått hål i en visdomstand. Hurra! Eller ja, jag märker inte direkt av det. Det upptäcktes vid tisdagens tandläkarbesök (som varit inbokat sen i mars någongång). En lagningstid är inbokad, det kanske också är värt ett "Hurra!"...

Jag har köpt träningskort. Nu banne mig. Lite skivstång och lite Core kanske kan få ordning på den här kroppen också, om man är ihärdig? Fast först måste jag nog försöka få det där sockerbehovet under kontroll, det går jättebra. Ungefär varannan dag går det jättebra i alla fall...

Liten rapport sådär. Nu antar jag att jag måste fortsätta ta hand om röran i köket...

Vilken helg!*

Måndag igen efter en finfin helg.

I lördags drog vi till djurparken hela lilla familjen plus barnens farföräldrar. Massor av roliga djur att titta på, roligast var nog dinosaurierna. Ni vet det där i plast som står precis i början av parken. Så är det när man är Dinosaurietågs-beroende. När vi kom hem från djurparken packade vi ur och upp och om. Sen trotsade vi regnet och promenerade till våra vänner Grannarna. Där blev vi serverade görgoda hamburgare, och hemmagjorda glass-sandwich till efterrätt. Alla fyra barnen lekte massor och det var två görtrötta ungar vi fick med oss hem strax efter åtta.

I söndags hade vi en bra hemmadag med lite sömnad, lite häckrensning och lite kvistmalning. Sen svidade vi om och drog på kalas hos kusinerna. Kusin 1 och kusin 3 hade fyllt år och det var storkalas. Återigen väldigt god mat, och trevligt sällskap.

Idag är det måndag, och även den har faktiskt varit full med folk. Det har varit fullt med grannbarn och grannmammor här hemma. Vi har lekt, pratat, fruktfikat och käkat lunch. Så himla roligt. Dagar som de här undrar jag lite varför sjutton jag ska börja jobba igen om två veckor...

*Insåg när jag skrev rubriken att jag tydligen skrivit ett annat inlägg med samma rubrik tidigare. Om den helgen kan ni läsa här.

Jag har lärt honom allt jag kan

- Fred, ska vi fika lite?
- Ja, det gör vi. Vi kan fika på muffins.
- Nej, vi har inga muffins...
- Men då kan vi väl baka det?
- Nej, det går inte för vi har inga ägg.
- Men då kan vi baka chokladbollar, det behöver man inte ägg till.

Bikt

Jag har just haft ihjäl fyra spindlar. Så blir det ett ruskigt regnväder imorgon så vet ni vem ni ska skylla på...

Helgens hjälpinsats

I helgen var bästa trädsågarsvågern hos oss och hjälpte oss med vårt gamla valnötsträd. Trädet planterades någon gång på sextiotalet och är riktigt stort. Dessvärre har det haft en del döda grenar, både av det lite mindre och av det lite större slaget. Men nu så, allt dött är borta, och trädet är så fint så fint. Vi är väldigt tacksamma för hjälpen!

Med trädsågarsvågern var lillasyster, min lillasyster alltså (och trädsågarsvågerns fru). Hennes uppgift blev att vakta barn, och se till att trädsågarsvågern sågade av grenarna på rätt sida av stegen. Två uppgifter hon skötte med bravur!

Det var riktigt varmt den dagen de var här, och trädsågarsvågerns tröja åkte snabbt av. Givetvis åkte Freds tröja av lika snabbt då. Och den uppmärksamme noterar på bilden ovan att trädsågarsvågerns onämnbara kikar fram över byxkanten. Detta är något som Fred tagit fasta på. Häromdagen kom han efter att ha varit och kissat och förklarade att hans kalsonger skulle synas ovanför byxlinningen. För så hade ju trädsågarsvågern det! Jag förklarade att man kanske inte behöver visa sina kalsonger för alla så, men jo - han ville faktiskt visa sina kalsonger, för det var snyggt. Jaja, så länge det handlar om resåren på kalsongerna må det väl vara hänt (och än så länge har det bara hänt en gång). Men den dag han ska visa mer av kalsongerna än vad han inte visar av dem, då är det den här mamman som sätter ner foten.

En fin sak om hösten

Sovstund i vagnen på hösten måste vara helt ljuvligt. Varmt nedbäddad, med frisk och ofta rätt krispig luft. Blir nästan lite lätt avundsjuk. Jag vill väl också bli nedbäddad och bara sova en stund ute i trädgården...

Måste lära mig tänka rätt!

För lite mer än en vecka sedan kände jag mig sådär ruskigt grundlurad när jag satt och läste morgontidningen. Jag läste en artikel med rubriken Enhetschef anställde sin egen son, och i ingressen stod det sen "Nu sitter mor och son i enskilda samtal om nästa års lön".

Lite småskumt tänkte jag, jobbar far, mor och son på samma jobb nu då. Kul liv liksom. Sen tog det en liten stund, så kom jag givetvis på det. Fadern var ju inte alls inblandad. Även mödrar kan jobba som enhetschefer. Och jag kände mig så tokblåst. Varför sitter det så inprintat i mig att så fort det är en CHEF så måste det vara en man. Åh så irriterande. Bättring Katharina!

Det är ju förövrigt precis som den där historien om pappan och sonen är ute och åker bil, är med om en bilolycka och när sonen kommer in till aktuten säger kirurgen: Jag kan inte operera, det här är ju min son! och sen kommer då frågan: Hur går det ihop?. Jag vet att jag berättade den för en gammal (och saknad!) kollega, och hon funderade länge länge innan hon till slut gissade på att det måste vara så att det handlade om ett homosexuellt par. Att det skulle kunna vara pojkens mamma som var kirurg fanns liksom inte på kartan. Jag gjorde typ samma tankevurpa när jag hörde historien första gången, och jag säger det igen: Åh så irriterande!

När jag en häxa vid mitt bröst?

Jag tror Vera kan trolla.

Tyckte faktiskt jag hörde henne mumla lite trollformler här innan.
Hux flux - storlek 74.
En trollformel så god som någon, och den verkar dessutom ha funkat.

Apropå häxor, ni vet väl hur man avgör om en kvinna är en häxa eller inte?


Logiska resonemang när de är som bäst.

Nej, det är inte en trissvinst, men det är banne mig inte långt ifrån

Plötsligt är man där. Vid den tid som man väntat på så länge. Sen Fred var i typ Veras ålder har vi längtat efter att han ska somna "lätt". Alltså, i med honom i sängen, läsa en saga, släcka lampan, säga god natt och sen är det klart. Så har det inte varit. Det har snarare varit i med honom i sängen, läsa en saga, släcka lampan, säga god natt och sen har det tagit tid. Han har inte somnat, och han har stundtal skrikit, han har rymt ur sängen, vi har blivit arga, han har blivit arg, han har legat vaken och bara inte somnat, och vi har hela tiden varit med honom i rummet (eftersom han blivit jätteledsen om vi lämnat honom). Och det här har kunnat ta timmar. En timma var det normala, men två timmar inte särskilt ovanligt. Jag antar att vi skulle kunna kört någon sorts metod på honom, men det har vi inte gjort, istället har vi väntat, någon gång måste det ju komma liksom. Och nu, sen någon vecka tillbaks så är vi där.

Vi har sakta men säkert rört oss åt det hållet. Vi har gått från att ligga bredvid honom och hålla handen när han skulle sova till att sitta bredvid och läsa en bok (alltså en egen bok). Men nu behöver vi alltså inte ens vara kvar i rummet längre. Vi behöver inte ens vara kvar på övervåningen. Allt som behövs är en försäkran om att komma och titta till honom efter en stund. Och den stunden brukar vara sisådär tio minuter, och då har han hunnit somna. Vi har fått kvällarna tillbaks, och det är helt underbart. Enda smolket i glädjebägaren är den där nya lilla människan, hon somnar inte själv, ska bli intressant att se hur det utvecklas.

Kärt barn har många namn

Man kan kalla det för en vedlaga eller så kan man kalla det för en
spindelskyskrapa. Eller för något helt annat.

Bilder från vår trädgård

Sniglar äter tydligen äpplen. Där ser man. Det visste inte jag. Vad som däremot har ätit på snigeln, det har jag ingen aning om. Kanske en annan snigel?

Det fortfarande lite här och var. Luktärter, Ringblommor och Lejongap, och en hel del annat.

Dessutom är det en del som inte har börjat blomma än, som Freds solros som han sådde på dagis i våras. Den har varit en knopp bra länge nu, nån gång måste den ju slå ut också (men det ska ju göra rätt ont, och med tanke på knoppens storlek kan man kanske förstå att det är en kamp).

Bokstäver hit och dit

Idag är det lite ruggigt ute (i alla fall när man är inne och tittar ut), så då sitter vi inne vid köksbordet och leker med bokstäver.

Vi har fått en fin läslåda av farmor, och även om Fred bara är tre år och inte har något vidare grepp om det här med bokstäver (precis som det ska vara), så är det spännande att sitta och pussla ord. Några bokstäver kan han dock. F R E och "den där med rakt streck och en stor mage", det blir FRED det.

Mål och delmål

Fred har ett mål här i livet han jobbar väldigt hårt för just nu. Det är att bli lika stor som Albin, äldste kusinen. Han vill bli lika lång och lika stor. Var och varannan dag frågar han "Mamma, är jag lika stor som Albin nu?" och varje gång får jag svara att nej, det är han tyvärr inte.

Idag hade han nog kommit fram till ett delmål, han kan ju bli lika stor som Anton först, den nästäldste kusinen. "Mamma, är jag lika stor som Albin nu?" och jag svarade som vanligt att nej, det är han inte. "Men då är jag lika stor som Anton nu va?"...

Spolbilen har varit här

Nu är "Ny vana nummer två" snart åtgärdad. Spolbilskillen i mina drömmar har varit här och spolat avloppsrör och sugit upp vatten! Man ser golvet igen!

Jag tror jag ska fira genom att gå och sätta på en maskin tvätt.

Den kärleken, den kärleken

Vera gillar djur. Riktiga djur är bäst. Kossor, hundar, katter, det spelar inte så stor roll egentligen. Bara de rör på sig. Hon blir jätteglad när hon får hänga med djur. Men hon gillar också gosedjur. Nallar, katter, hundar, struntsamma. Hon kan tugga och våldföra sig på dem hur länge som helst. Jätteroligt. Men nu har det kommit någon som trumfar allt. Han är alldeles underbar. Hon kan vara i princip hur ledsen som helst, men blir görglad och lite smått skogstokig när hon ser honom. Vem det är? Ja, vad han heter vet vi faktiskt inte riktigt, men han hänger i vårt fönster och ser ut så här:

Jag tror det är hans fina ögon som hon fallit för...

Två nya vanor

1. Jag skakar nu min morgonrock varje gång innan jag tar på mig den.
Anledning: den har vid ett tillfälle lånats, olovandes, av en STOR åttabent varelse som helt fräckt kom och klättrade nerför armen på mig där jag stod nyduschad och fräsch.

2. Jag tar på mig stövlar innan jag går ner i källaren.
Anledning: vi har en sisådär två centimeter vatten över hela källargolvet. Praktiskt, för jag tror inte det är så många spindlar på golvet där nere just nu. Opraktiskt, för man måste ta på stövlar innan man går ner i källaren, och jag kan inte använda tvättmaskinen.

Apropå 2:an: Vattnet har varit där sen i fredags, men idag ska vi nog äntligen, efter en himla massa om och men få hjälp att få ut det.

Freds fina utsikt

När Fred sitter vid skolbänken i sitt rum och kollar ut genom fönstret ser han massor av kossor. Sämre utsikt kan man ha.

Nyskördat

Lite torskfilé på det så har vi en middag. Hur jag ska tillreda det är lite oklart än så länge dock.

Jag har föresten lärt mig den här sommaren att man måste kupa sin purjolökar om man vill att de ska få mycket vitt.

Mera tvätthjälp

Vera fortsätter hjälpa sin mor med tvätten, på samma sätt som hennes bror gjorde när han var liten. Görbra med hjälp är det.

Hej hej, här är jag

Nej, jag har inte gått och dragit något gammalt över mig för att jag fyllt trettio. Det där med att fylla trettio bekommer mig inte alls faktiskt. Jag har bara gjort en massa andra saker än att blogga. Som att fylla år, ha kalas, börja skjutsa Fred till dagis igen, lagat jeans, städat lite på måfå, hängt med kompisar, matat kossor med äpplen, bakat muffins (så att Fred kunde bjuda kompisarna på dagis eftersom han fyllt år under sommaren), gått på skrikpromenad med grannen (och nej, det var inte grannen som skrek, det var Vera), och en himla massa andra saker också för den delen.

Så jag lever och jag mår bra i allra högsta grad. Hoppas ni gör detsamma!

Bilen med knapp

- Mamma, det är en knapp härinne.
- Jaså? Vad händer om man trycker på den då?
- Men, ser du, det är en knapp härinne.
- Får jag se då?

Och tja, det var en knapp därinne...

Nyplockat

En av de fantastika sakerna med att ha en egen trädgård:

Höstflox, ringblommor och luktärt (perenn).

Ett lisebergsbesök

Idag är det tolv år sedan jag var på Liseberg. Eller nej. Den nionde augusti för tolv år sedan var jag på Liseberg. Jag har varit där på senare år också. Hursomhelst, den där gången för tolv år sen, det var roligt. Och konstigt. Och pirrigt. Och läskigt. Idag är det tolv år sedan jag, sittandes på en parkbänk, blev övertygad av L att vi kunde ju i alla fall testa att vara ihop. Funkar det så funkar det liksom. Hur vet man om man inte har provat? Tolv år senare konstaterar jag återigen att det funkade ju. Han är rätt smart den där maken jag har. Klipsk liksom, och ser för det mesta till att få det han vill ha. Tänk vilken tur att det var mig han ville ha för tolv år sedan.

Så nära men ändå så långt bort

Varför i hela fridens namn måste de lägga alla saker så långt bort? Som det där tåget som åker därborta, varför är det där när jag är här?

Kanske om jag stirrar på det tillräckligt argt, då kanske det förstår att det borde åka häråt istället.

Redo för en båttur

Idag kom jag ihåg att ta på henne flytväst innan hon somnade. Man vet liksom aldrig vad som kan hända, säkerheten framför allt! Och så ska vi ut på havet...