Idag var det Veras tur hos tandläkaren. Vi har övat här hemma rätt länge på hur stort hon egentligen ska gapa när hon väl kommer till tandläkaren, och idag var det alltså dags - upp till bevis! Man kan väl säga att det gick sådär. Munnen var stängd. Tandläkaren var smått fantastisk i sin övertalning, men ingenting hjälpte.
Jag såg på Vera redan när vi kom in i rummet och såg tandläkaren att det liksom knyckte till i hennes lilla kropp, och redan då fick jag tanken: Det är inte rätt tandläkare.
Saken är ju den att Vera var med igår när Fred var hos tandläkaren. Hos tandläkare Lotta. Idag fick Vera träffa tandläkare Nina. En helt annan väldigt bra och trevlig tandläkare, men tydligen helt fel för Vera. Det där var inte TANDLÄKAREN. Det spelade liksom ingen roll hur mycket jag och Nina jobbade på att få henne att öppna munnen, den var STÄNGD. Tills jag nämnde min tanke för Nina, att det nog handlade om att Vera förväntat sig Lotta. Då föreslog Nina att hon skulle kolla om Lotta kunde komma och räkna Veras tänder i Ninas ställe. Skulle det funka? Vera nickade. Sagt och gjort. Nina hämtade Lotta som kom in och småpratade i 30 sekunder och sedan gapade Vera precis sådär stort som hon övat på hemma och alla tänderna blev räknade. 20 stycken var det. Sen var Lotta tvungen att återvända till sin patient, och Nina frågade om Vera kunde tänka sig bananlack, men se det kunde Vera inte. Munnen var stängd igen och skulle så förbli. Nåväl, det gjorde inget sa Nina och vi sa hej och gick hem.
Jag är så himla glad att dom kunde anpassa sig så för att möta Vera. Om två år ska vi dit igen. Då får vi väl se vem som är tandläkare och om vederbörande är rätt eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar